Prenumerera på denna RSS-feed

Jämförelsens förbannelse

Ett av de mest psykologiskt hämmande fenomenen som finns är jämförelse. Ändå har vi svårt att låta bli. Vi jämför oss med andra, våra prestationer med andras, vår status, vår framgång och vår lycka. Vi uppvärderar andra och nedvärderar oss själva. Eller tvärtom.

Vilket vi än väljer tycks det göra oss olyckliga. Vi känner oss antingen förmer än andra eller mindre än andra. Det får det oss att hamna utanför oss själva och lägga fokus på något (någon) vi ändå inte kan påverka. Det får oss varken att må bra eller prestera väl.

Vi distanserar oss från varandra och kanske glömmer att vi alla har en så stor mängd varianter av förutsättningar att de helt enkelt inte är adekvat att jämföra dessa med någon annans.

Varför denna förmåga över huvud taget finns kan man fundera kring. Fast kanske räcker det att veta att jämförelse helt enkelt inte funkar något vidare. Den leder oss inte till den plats där de flesta av oss vill vara, den plats där vi känner oss lugna, glada, värdefulla och älskade.

Mer intressant är det vad man kan göra åt eländet. För det går. Praktiken av mindfulness hjälper till att flytta fokus till en plats där man kan se på sig själv och andra på ett mindre dömande sätt. Mer tillåtande. Det är svårt att förklara exakt hur detta går till men det är ungefär som att både se varje människa som unik med sina särskilda förutsättningar samtidigt med en upplevelse av att vi på ett större plan delar samma önskningar. Vi vill alla bli lyckliga och undvika lidande och gör vad vi tror är bäst för att komma dit. Vilket förenar oss mer än särskiljer oss. På så sätt kortas avstånden. Numera ser jag inte andras framgång och lycka som ett hinder för min egen möjlighet till lycka.

Snarare tvärtom. Det inspirerar mig att undersöka hur andra har gjort för att lyckas, i sina jobb, i sina relationer. Kanske kan jag lära mig något jag tidigare inte tänkt på. På så sätt bleknar jämförelserna... och fram träder nyfikenheten.

Läs mer ...

Myten om multitasking

Vi har länge levt i en märklig föreställning om att det är starkt att kunna multitaska. Ju mer kan rådda runt på en och samma gång, desto bättre. Men faktum är att hjärnan inte klarar av att göra flera saker samtidigt. Det är till exempel därför du inte känner dig välkommen när du stegar in till kollegan som har ena ögat på inkorgen samtidigt som hon hummar fram ett halvhjärtat svar på din fundering. Eller halvhjärnad, borde man kanske säga. För kollegans hjärna har bara kapacitet att erbjuda 100 procent uppmärksamhet åt gången. I detta exempel kanske 60 procent av den uppmärksamheten landar på skärmen och 40 procent på dig. Och det ger ingen skön känsla. Inte för den som får halv uppmärksamhet och inte för den som splittrar sin uppmärksamhet. Med andra ord kan man säga att splittringen innebär att vi går miste om förmågan att till fullo uppleva någon del av verklighet. Och när vi mister den – vilket allt fler människor vittnar om att de gör på sina arbetsplatser – tilltar känslan av att förlora kontrollen. Dessutom tilltar oro, trötthet, stress och ineffektivitet.

Grundövningen i mindfulness handlar om att stärka förmågan till fokus. När vi tränar upp uppmärksamhetsmuskeln i hjärnan, kan vi lära oss att medvetet rikta vårt fokus och hålla det så länge vi vill, samtidigt som vi lär oss bemöta inre och yttre distraktioner. Gör vi detta tycks våra sinnen lugnas. För att göra en sak i taget, med fokus och närvaro, är inte stressande i sig.

Med tanke på den ström av uppmärksamhetsivrare som vi lever med idag är denna förmåga inte bara hårdvaluta för arbetsgivare. Den är också grunden för att kunna leva ett medvetet och fullödigt liv. Att ge sig 100-procentigt hän åt en medveten sak i sänder, är det som ger oss känslan av att vara vid liv, att känna mening. Och ingen hjärna är för gammal eller för splittrad för att kunna lära sig denna förmåga. Så lite som 10 minuters daglig mindfulnessträning har visat sig ge stora resultat. Den gamla devisen ”en sak i sänder” håller än.

Läs mer ...

Boken är bara början...

Att träna mindfulness på jobbet är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Vad vi vet är detta den första boken i ämnet som ges ut i Sverige. 

Behovet och de uppenbara fördelarna har länge varit tydliga men först sedan något år har enskilda medarbetare och hela avdelningar på allvar tagit till sig metoderna och satt igång träningen.

Därför vill vi gärna veta hur boken fungerar för dig. Har du haft nytta av metoderna i boken? Hur har du använt dig av mindfulness på jobbet? Vad var lätt? Vad var svårt?

Att träna hjärnan på detta sätt kan ibland kännas ensamt om man inte gör det tillsammans med andra. Därför kan det vara hjälpsamt att både berätta om och ta del av andras erfarenheter.

Så skriv och dela med dig!

Läs mer ...